Leopardgeckos

Leopardgeckon har fått sitt namn efter sitt utseende. Dess främsta igenkänningstecken är de karakteristiska svarta fläckarna på gulbrun bakgrund, likt en leopards päls. Något som särskiljer leopardgeckon från andra arter av geckoödlor är att de har ögonlock. Artens latinska namn speglar båda dessa drag: Eublepharis macularius. Eublepharis kommer från grekiskan, och är en kombination av orden eu, ’bra’, och blephar, ’ögonlock, medan macularius kommer från latin och betyder ungefär ’fläck’.

I naturen lever leopardgeckon i de steniga och torra gräs- och stäppområdena i Afhganistan, Pakistan, nordvästra Indien och vissa delar av Iran. Eftersom vintermånaderna kan ha så kalla temperaturer som -10° C, går geckoödlorna in i en dvala som kallas brumering under marken under vintern, och lever på sina fettreserver. De bygger upp denna reserv i sin tjocka svans. Övriga månader är de aktiva under gryning och skymning, när temperaturerna är ideala, och jagar även på natten.

Precis som andra reptiler ömsar geckoödlor skinn. De har ett ganska grovt skinn för att skydda dem mot stenar och sand, men deras magar är lena och nästan genomskinliga. Till skillnad från andra geckoödlor har leopardgeckon inga sugkoppar under sina fötter, så de kan inte klättra på vertikala ytor.

Ett karakteristiskt beteende för leopardgeckon är att den slickar sina ögon för att rengöra dem. Ett annat beteende som förknippas med just geckoödlor är att de kan släppa sin svans om de skulle bli angripna i den, vilket gör att de kan komma undan. De kan också släppa svansen innan de attackeras. Den fortsätter då att sprattla, vilket skapar en distraktion. Med tiden växer en ny svans ut.

Leopardgeckos är mycket populära som husdjur. Geckoödlor som har avlats fram för att vara sällskapsdjur brukar ha en starkare och färggladare teckning än de som lever vilt. Eftersom leopardgeckon inte lever i grupp med andra geckos i det vilda är det bästa att ha bara en gecko även som husdjur. Om man ändå vill skaffa fler än en är det bra att tänka på att inte skaffa två hanar, eftersom de då kommer att skada varandra, då de inte är vana vid konkurrens.

I naturen lever leopardgeckon på syrsor, skalbaggar, spindlar, maskar och larver, med mera. Det är viktigt att ge ödlan en lika varierad kost i fångenskap, och att de djur och insekter man matar den med själva har fått en näringsrik kost, så att ödlan också får i sig den näring den behöver.

Leopardgeckon är en bra nybörjarödla eftersom den är relativt liten och lättskött. Den är också lätt att tämja och lever länge, ungefär 20 år, så den har tid att bli en del av familjen.